Min skolhistoria

I samma veva som HULDA hade namnsdag i september 2020 tog vi fram en arkivbox på Folkrörelsearkivet i Umeå, sprängfylld med Nils Erikssons* anteckningsböcker. Arkivarie Karin Holmgren hade sedan tidigare gjort en notering om att det fanns en målande berättelse i bok nr 5, om en småskollärarinna i Bäsksjö, Vilhelmina, vid 1900-talets början.

Hulda Forsberg, född 1885 i Nästansjö, berättar för Nils Eriksson* hur hon med lån från Vilhelmina socknen får möjlighet att gå på seminariet i Lycksele (där hon skyndar sig att köpa en hatt för att smälta in, ”alla fruntimmer hade hatt” vilket endast ”herrskapet” i Vilhelmina hade). Villkoret för att få lån är att hon tar arbete i sin hemsocken efter sina studier, som avslutades 1904.

Hulda berättar att hon de första sex åren flyttar mellan tre skolor i rotet – Södra Bäsksjö, Norra Latikberg och Risträsk. 12 veckor på varje plats. Hon beskriver t.ex. hur kallt det var i rummen ”… men det gick bra, för både mig och barnen. Vi var inte bortskämda, och barnen var vana vid lika kalla bostäder hemma”. Hulda berättar också att hon skulle hålla i roteförhör och vara bönpräst på söndagarna – alltså hålla i byabönen eftersom det var långt till kyrkan. Hulda gifte sig med en hemmansägare och handlare i Bäsksjö. Vid sidan av skolarbetet hjälpte hon till i jordbruket och fostrade tio barn.

Många gifta lärarinnor avskedades, men Hulda ”hörde aldrig något om att hon skulle sluta” och fortsatte att arbeta i S. Bäsksjö till 1945, där också Nils Eriksson arbetade som folkskollärare en tid.

Vill du läsa mer av Huldas berättelse, så finns den publicerad i boken ”Vilhelmina kommuns skolhistoria”, som Nils Eriksson sammanställde 1972. HÄR finns den som pdf-fil.

*Nils Eriksson (1901-1980), som föddes och bodde länge i Vilhelmina, var lärare, hembygdsforskare och fotograf. Hans stora, fina samling av fotografier finns på Västerbottens museum.

Ur arkiven på Folkrörelsearkivet i Umeå och Västerbottens museum. Bilden från 1922 finns i Vilhelmina kommuns fotoarkiv.