Under de närmaste veckorna skickar Folkrörelsearkivet i Västerbotten ut fakturor för årets medlems- och arkivavgifter. Håll gärna utkik – särskilt om er förening valt att få fakturan per e-post – så att den inte hamnar bland skräpposten!
Vi vill också passa på att tipsa om att vår arkivdatabas numera finns tillgänglig via hemsidan. Där hittar du information om alla våra arkiv, både de uppordnade och de osorterade. En kort instruktion om hur du söker i databasen finns här: Samlingarna Själva sökfunktionen hittar du här: Sök i arkivdatabasen
Till första maj finns tillfälle att se på alla fanor som används i första maj-tågen runt om i länet. I Västerbotten är det dock nykterhetsrörelsen som har de flesta äldre fanorna/standaren och de dateras till senare delen av 1800-talet och framåt. Allt eftersom var det dock inom den fackliga rörelsen som tillkomsten av fanor var störst och fanor och standar har varit viktiga symboler för folkrörelserna – inte minst som uttryck för gemenskap och kampvilja. Hos Folkrörelsearkivet i Västerbotten finns idag mer än 200 fanor och standar bevarade! De kommer huvudsakligen från just fackliga och politiska organisationer, men också från bland annat nykterhetsrörelsen, idrottsrörelsen och religiösa organisationer.
I Västerbotten hittar vi de flesta äldre fanorna inom nykterhetsrörelsen. IOGT-Logen No 1509, Västerbottens Pärla, var verksam i Bureå mellan åren 1889 och 2014.
År 1988 gav Folkrörelsearkivet ut boken ”Fanor och standar i Västerbotten”, där ett urval av fanor och standar ur våra samlingar presenteras. Här kan du också läsa historien bakom den många gånger stora investering, som en fana var för en förening. Boken har digitaliserats och finns nu tillgänglig på Folkrörelsearkivets hemsida, du hittar den här: Standar och fanor – Folkrörelsearkivet i Västerbotten (folkrorelsearkivet.se)
För den som vill läsa mer tipsar vi också om Margareta Ståhls böcker. Hon har skrivit om fanor inom arbetarrörelsen och fackliga organisationer, bland annat i sin avhandling vid Linköpings universitet 1999: ”Vår fana röd till färgen”, och i boken ”Vår enighets fana” (1998). I en artikel på demokrati100.se skriver Margareta också om ”Rösträttsfanornas budskap”, den hittar du här: Rösträttsfanornas budskap | Demokrati100.se
Fanor övre raden från vänster: Hörnsjö blåbandsförening. Kvinnliga gymnasieföreningen Orbis, Umeå. Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet avd. 40 Umeå. Nedre raden: Västerbottens idrottsförbund.
Vinjettbild: Första maj i Umeå 2014. Foto: Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
En roadtrip i spåren efter bödeln Jacob Gyll, som halshögg åtminstone 13 personer i norra Norrland, från 1836 till omkring 1860. Programledaren Anna Sténs och museipedagog Mattias Johansson besöker två av platserna där det skedde; Röbäck och Johannisfors. Mattias berättar om dödsstraff och de ledtrådar som finns i arkiven. 1800-talet är en tid med stora förändringar, vilket också avspeglar sig i avrättningarna. Från att ha varit ett skådespel blir dödstraffet så småningom mindre offentligt. Jacob Gylls arbetsredskap, två skarpa bilor, finns bevarade i Västerbottens museums stora föremålsarkiv i Hörnefors. Dit går också resan, som avslutas på Backen i Umeå där Jacob Gyll bodde med sin familj.
Här finns handlingarna till Folkrörelsearkivets årsmöte som hålls den 19 mars 2022 i Hörsalen, Nordanå. Handlingarna har även skickats ut till de ombud som är anmälda till mötet.
Det är dags för årsmöte för alla medlemsföreningar i Folkrörelsearkivet i Västerbotten!
Mötet äger rum lördagen den 19 mars i Hörsalen på Nordanå, Skellefteå.
Här nedan kan du ladda ner kallelse med program, föredragningslista, blankett för nomineringsförslag till årsmötet, samt fullmakt för ombud.
Under förmiddagen den 19 mars har du möjlighet att följa med på en guidad tur i våra arkiv på Nordanå. Obs! För att delta i den guidade turen krävs en separat anmälan till Elisabeth Wiklund, elisabeth.wiklund@folkrorelsearkivet.se senast den 11 mars.
Vinjettbild: Ordförandeklubba från Logen 3805 Framtidens Hopp (Eksträsk, Vindeln) och protokollböcker från Västerbottens idrottsförbund samt Holmsunds hamnarbetaresektion. Foto: Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
Hör om barnen som flyttade hemifrån i unga år för att gå i folkskola eller nomadskola, oftast långt hemifrån. I avsnittet träffar programledaren Anna Sténs elever i årskurs tre på Parkskolan i Storuman, som alla har frågor och funderingar om hur det kunde vara att bo på skolhem och arbetsstuga när man var barn för 90–100 år sedan. Hur sov barnen? Fick de ha syskon med sig? Vi letar svaren i arkiven på Västerbottens museum och Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
HÄRhittar du både länkar till avsnittet och bonusmaterialet.
Minnen från OS i Berlin, Ingrid Nilsson Olssons arkiv, Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
Historien av västerbottningar i Olympiska spelen är lång men frågan är om länet både förr eller senare varit så välrepresenterat som i OS i Berlin 1936? Den sommaren sände Sverige 1 200 gymnaster för att genomföra en massuppvisning på Olympiastadion i Berlin. I truppen fanns 29 västerbottningar, 12 män och 17 kvinnor, utvalda bland 80 anmälda. Uttagningar hade hållits i folkskolans gymnastiksal Umeå där man bland annat prövat talang för svikthopp, sidvridning och tåstående.
De 29 utvalda kom från olika håll och föreningar i länet. Norrbyskärs gymnastgrupp bidrog med tre deltagare och fyra läroverkspojkar från Umeå, som precis gått in i lumpen, hade turen att få ta ut skördepermission för att i slutet på juli få komma sig i väg på det stora äventyret i Berlin. Sävenäs-Rönnskärs IF, gymnastikföreningen Ryck in och IFK Umeå bidrog också med flera deltagare. Från Sandviks IK prövade den 20-åriga Ingrid Nilsson lyckan. Nilsson tilldelades till en början en reservplats men fick i juni besked att också hon kvalat in i den svenska truppen.
Deltagar- och resekostnad, ca 150 kr, förväntades deltagarna stå för själva, upplevelsen och möjligheten att få komma till miljonstaden Berlin och se olympiaden ansågs vara nog. Olympiska sommarspelen i Berlin 1–16 augusti 1936 blev en verklig publikfest, 3,8 miljoner såg tävlingarna med nära 4 000 deltagare från 49 länder. Sverige tog sammanlagt 20 medaljer varav 6 guld. Gymnastikuppvisningarna var utom tävlan men Västerbottens gymnastikförbund var mer än nöjda:
”Om de stora massuppvisningarna i Berlin kan sägas, att de blevo en glansfull fest – en storstilad propaganda för svensk frivillig gymnastik”
Gymnastikförbundet var inte de enda som tog chansen att framföra propaganda. Spelen skulle bli en uppvisning i tysk organisationsförmåga, hakkorsflaggorna vajade både inne och utanför Olympiastadion och militäruniformer blandade sig i folkvimlet. Själva spelen öppnades av den redan då omtalade tyske rikskanslern Adolf Hitler.
OS-gymnasten Ingrid Nilsson (senare gift Olsson) kom att bli en länsprofil som ledare för truppgymnastik. Redan hösten 1936 efter hemkomsten från OS tilldelades Ingrid Nilsson Västerbottens gymnastikförbunds förtjänsttecken för att hon tillsammans med Britta Granberg, senare Vincent, lett Sandviks IK:s gymnastiktrupp till att bli ”distriktets erkänt bästa”. På 1940-talet gav sig Ingrid Nilsson Olsson i kast med den nya flugan husmodergymnastik och ledde Holmsunds kvinnliga gymnaster under många år, bland annat deltog gruppen i Lingiaden, en stor internationell gymnastikuppvisning i Stockholm 1949.
De uttagna gymnasterna från Västerbotten. Klipp ur Västerbottens gymnastikförbunds arkiv, Folkrörelsearkivet i Västerbotten.Gymnasterna Ingrid Nilsson (gift Olsson) och Britta Granberg (gift Vincent), Sandviks IK, deltog båda i den svenska gymnastiktruppen under OS i Berlin 1936. Foto ur Ingrid Olssons arkiv, Folkrörelsearkivet i VästerbottenInstruktioner för de kvinnliga gymnasterna som deltog i massuppvisningen i OS i Berlin 1936. Ur Västerbottens gymnastikförbunds arkiv, Folkrörelsearkivet i Västerbotten. Fotodokumentation från husmodersgymnastiken vid Lingiaden 1949 i Stockholm. Ur Ingrid Olssons arkiv, Folkrörelsearkivet i Västerbotten.Deltagare från Holmsund i Lingiaden 1949. Ur Ingrid Olssons arkiv, Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
